Arbetar du med ungdomar? Lär dig om inkluderande förhållningssätt

Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP)

BUP är en förkortning för barn- och ungdomspsykiatrin. Till BUP kan man vända sig om man känner att man har problem som är svåra att hantera själv. Exempel på anledningar att kontakta BUP är att man inte har några kompisar eller är utanför i skolan, att man har problem med sina föräldrar, att man har ätstörningar eller att man har varit med om ett övergrepp eller något annat jobbigt. Det kan också vara så att man känner sig ledsen, deprimerad eller har ångest utan att riktigt veta varför. Om du vill ha kontakt med BUP ringer du till närmaste mottagning och ber om att få boka en tid. Besöken på BUP kostar ingenting.

Man kan gå till BUP fram till det att man fyller 18 år. På vissa ställen finns också särskilda mottagningar för den som är mellan 16 och 20 eller 25.

Måste mina föräldrar veta om att jag går på BUP?

Om man är under 18 anses det att ens föräldrar har rätt att veta sådant som gäller de egna barnen. Lagen säger att ifall föräldrarna ska veta eller inte ska avgöras från fall till fall av den du träffar på BUP. Om du inte vill att dina föräldrar ska veta att du har kontakt med BUP är det viktigt att ta upp det med den du träffar. Det är större chans att man kan träffa BUP utan att föräldrarna vet om det om man närmar sig 18-årsåldern och om de problem man söker för inte är så allvarliga att det finns risk för allvarlig sjukdom eller dödsfall. Om det finns en risk att det skulle skada dig på något sätt att dina föräldrar visste att du har kontakt med BUP tar man hänsyn till det. Det är viktigt att komma ihåg att även om dina föräldrar vet om att du går på BUP betyder det inte att de har rätt att veta vad som sägs i dina samtal där.